Obelisken byggdes i maj 1936 för att hylla 400 års minnet av stadens tillblivelse. Den finns placerad i centrum av Plaza de la República (Republic torg), platsen där Argentinas flagga fladdrade första gången i Buenos Aires, i korsningen mellan Nueve de Julio och Corrientes avenues. Dess totala höjd är 67 meter (220 fot) och dess yta på marken är 49 kvaratmeter (530 kvadratfot). Den designades av arkitekten Alberto Prebisch, och dess byggande tog endast fyra veckor.
Obelisken är en av huvudikonerna i staden, och en ådra för olika kulturella aktiviteter (vanligtvis sponsrade av stadens politiska ledning) och andra händelser. Det är den tradionella samlingspunkten för sportsfan att celebrera när deras favoritlag vinner, speciellt vad gäller det nationella landslaget, vilket ofta resulterar i färgsprakande händelser som lokala media brukar skildra. Det användes också av flera aktobattrupper för att utföra höghöjdsakter.
Under hela dess historia har obelisken råkat ut för vandalism, speciellt politiskt orienterade grafitidåd. På 1970-talet var det en aktivistgrupp som bröt sig fram och hällde färg från toppfönstren, vilket orsakade att den lokala stadsledningen satte upp ett staket runt dess grund. Detta steg kan tyckas kontroversiellt, men visade sig händelsevis att minska antalet illdåd.
För några under 1960-talet, under ledning av den peronistiska regeringen av Isabel Martínez de Perón, hängde ett ringförsett tecken runt obelisken, med måttot El silencio är hälsa (Silence is health). Trots att det egentligen var riktat mot motorister som framkallade ett fruktansvärt oväsen, var det brett tolkat som en sak som fick argentinare att avstå från att uttrycka sina politiska åsikter.
För att hylla den 30:e årsdagen av "La Noche de los Lápices", omvandlades monument till att bli en gigantisk penna.
Den 1 november 2005 tillkännagavs om en omfattande restaurangen av obelisken, finansierad av argentinska målare- och restaureringsindustriföreningen (Ceprara) och slutligen genomförd.
Monumentet målades med 90-mikrometer akrylfärg i en nyans likt "Paris stone”, som bedömdes som mer trevlig än de tidigare använda vita.
Linjerna B, C, och D i Buenos Aires metro har stationer nära obelisken, och är anslutna via ett antal tunnelbanepassager med kommersiella gallerier.
